Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mantegnas ängel (1877)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MANTEGNAS ÄNGEL 299
salar; i ett av sidovalven här bor gamla Hagar alltid,
då hon gästar Jerusalem. De döda äro gästfriare mot
Ismaels döttrar än de levande. — Filippos såg sig om.
Han stod i försalen till Natans grav. Där voro de fyra
kolonnerna; där i taket den rämna, som Mirjam
profetiskt utpekat, då han liknade sin kärleks beständighet
vid denna i klippan uthuggna byggnads; just vid den
där kolonnen hade han stått, då han svor, att denna
klippa skulle falla över honom, den dag någon annan
människa bleve honom dyrbarare än den kvinna, från
vars läppar han nyss uppfångat vittnesbördet om en
glödande kärlek.
Emellertid hade den gamla kvinnan skarpt fixerat
honom. Under tiden skakades marken av ännu en
jordstöt.
— Jag ser på ditt ansikte — återtog den gamla — att
du sett mycket, sedan vi sist träffades. Du bar då på ditt
minsta finger en ring. Han är nu borta ser jag; gott,
fullbordan är då nära.
— Han har länge varit borta, Hagar.
— Så mycket närmare. Har du kanske redan funnit,
son av Javan? Har du redan sett det skönaste, såsom
jag lovade dig?
— Ja, nu tror jag, att jag sett och funnit det.
— Gott, jag finner, att våra öden äro förknippade.
Även jag har sett det; just i dag har jag sett det, och
mitt långa livs gärning är fullbordad.
— Vad har du då sett?
— Kronan på hämndens verk. Jag har sett Zadok
lyfta sina händer mot himmelen och över sitt och sina
barns huvud nedkalla den rättfärdiges blod; jag. har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
