- Project Runeberg -  Skrifter / 1. Vittra skrifter. I. Berättelser och skisser /
301

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mantegnas ängel (1877)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MANTEGNAS ÄNGEL

301

vore omöjligt, om icke tillförene Israel hade förgripit
sig på den, som är större än Ismael, renare än Jonatan,
oskyldigare än de barn, som dränktes i Nilen
fordomdags. Jag vill säga dig en hemlighet. Men tyst, och se
icke så blek ut, man av Hellas, fastän jorden skälver.
Tror du icke Hagar vet, att det är för hans skull, ty
funnen är han; Hagar har utletat honom; hon kunde ej
dö med det verket ogjort. Nu, min Ismael, min ende,
är du hämnad. Hagar, din moder, har hämnats dig.
Skulle jag någonsin hava glömt din kvidan, då du
skriade till mig i öknen »mig törstar»? Du hämndens
allsvåldige Gud, hör jag icke såsom från bergen
däruppe ett ångestrop, som upprepar, Ismael, dina ord?
Lyss, son av Javan, om du äger ett öra, så hör nu,
vad du aldrig mer får höra i världen. — Ja, så var det,
just så. Och nu, främling, skall du se mitt redskap.
Vill du?

Den gamla avhöljde manteln, som betäckte den dödes
ansikte. Det var Jehudah, den rödhårige. Hans ansikte
var blåaktigt, hans ögon blodsprängda, och kring hans
hals kunde man ännu skönja en mörk rand såsom av
ett rep.

— Det blev honom för starkt, förstår du — återtog
Hagar — ty han hade judeblod i sina ådror; — därföre
hängde han sig själv. Det skulle gå så: Hagar visste
det; men ske måste det. Och dock var du mig kär,
du min dotters barn.

Den gamla lutade sig ned och kysste den dödes
panna, varefter hon åter överhöljde honom. När hon
ånyo uppreste sig, trodde sig Filippos i hennes öga
märka spåret av en skimrande tår. Hon avtorkade den
med sin magra hand, och hennes ansikte återtog sitt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 19:47:49 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/1/0321.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free