Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den hederlige vävaren i Korint (1878)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN HEDERLIGE VÄVAREN I KORINT 315
henne. Det var nu en gång hans natur, att han måste
äta, och därför spann han nya nät, så snart de gamla
voro sönderblåsta.
— Se, hur han ständigt spinner ur sig själv — sade
de förbigående — det är äckligt och tröttsamt att se
på: det är icke undervisande och värmer icke heller
hjärtat.
Det tycktes spindeln stundom vara ett hårt tal, ty
han kunde icke låta bli att äta, och så behövde han nya
nät, när de gamla gingo sönder. Också mente han, att
han åtminstone icke hade stulit det garn, som han
spann ur sig själv.
Och, som sagt, han hade beslutit att vara religiös.
Och för var gång han hörde ett hårt tal, tänkte han:
jag måste stiga upp på överkanten av mitt nät och
tillbedja. Han mente nämligen, att den allra högste
bryr sig om spindlar. Det var enfaldigt av honom;
men med det att han blev förvandlad, hade han mist
något av sitt sunda mänskliga förstånd, och doften av
hans gamla mystikvävar hade stigit honom åt huvudet.
Och folket, som såg honom kliva uppför sin
nätstege med andäktiga later, sade: se, huru han slår
ekvilibristiska saltomortaler inför den allra högste!
’ Och de föraktade honom i sitt hjärta.
Och när hans åtbörder togo sig så löjligt ut inför
de korintier, kan man väl tänka, hur de skulle ta sig
ut för den, som var vand att skåda tillbedjande
ängla-skaror, en syn, som de korintier icke voro
bortskämda med; men de hade sinne i alla fall för det
anständiga och ville icke, att det heliga skulle
profaneras.
Men några av de korintier voro mer ädelsinnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
