- Project Runeberg -  Skrifter / 1. Vittra skrifter. I. Berättelser och skisser /
321

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett stycke textkritik (1878) - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ETT STYCKE TEXTKRITIK

321

ningar hade icke tagit formen av en högtidligen
erkänd offentlig mening.

Nu var det så, att lektor Borromeus, som vid denna
tid var en sextioårig man, för tio år sedan knutit
Hymens band med sin forna hushållerska, mamsell
Tälj-sten. Däremot hade vi skolgossar naturligtvis
ingenting att anmärka och numera ingen annan i staden
heller, eftersom det nu var fru Borromeus själv, som
ibland fruntimmerna bestämde vad som skulle
anmärkas eller icke anmärkas, och herrarna hade för länge
sedan glömt hela saken; men för tio år sen hade de
tungor icke varit få, som tämligen oförbehållsamt
uttalade sin mening om det enda rätta sättet för ett
äktenskaps tillkomst, nämligen att en ärbar kvinna
borde vänta med tålamod, till dess en mans hand
bleve henne erbjuden, och hon borde icke själv taga
det första avgörande steget. Detta vore en grundlag
i ett civiliserat mänskligt samhälle, för att icke säga
ett kristligt, och det äktenskap kunde icke gärna bli
välsignat, som tillkommit på annat sätt. Jag får nu
för min del säga, att om meningen med detta myckna
prat, som då skall hava varit gängse, varit den att om
nämnde grundlags sanning övertyga fru Borromeus,
så måste detta varit ett tämligen överflödigt arbete,
enär jag icke en gång utan flere, med mina egna
öron hört henne försäkra, att det alltid varit hennes
mening, att mannen, såsom först skapad, bör välja
sin hustru själv och kvinnan bör vänta, tills hon blir
vald; fast det naturligtvis måste medgivas, att
omständigheter kunna inträffa, som göra ett undantag
nödvändigt, och således även riktigt, så att t. ex. då endast

21. — Wikner, Vittra skrifter,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 19:47:49 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/1/0341.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free