Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett stycke textkritik (1878) - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT STYCKE TEXTKRITIK
329
så är Sven Kvist en sådan åsna; grekiska kan han, men
dum är han, den dummaste i klassen, och det borde
jag besinnat; men han hade ju varit här hos mig och
hjälpt till med renskrivningen, när jag höll på med
omarbetningen av oden, och då hade jag lärt honom
min text och min översättning. Och jag bad honom
läsa den oden, men sade först till professorn, att
gossen komme att läsa den med förbättrad text, så att
professorn icke skulle bli förvånad, om han icke i
allt kände igen sig. Och Sven Kvist tog boken och
läste, och kan du tänka vad han läste? Jo så här läste
han — det var den 35: e oden.
Ho tavros hutos, o pai,
Zevs moi dokei tis einai.
Ferei gar amfi notois
Europén, Petronellan.
Och sedan översatte han detta, den dumma åsnan,
som om ingen textförfalskning förefunnits:
Den oxen där, o yngling,
en Zevs mig tyckes vara;
så bär han över ryggen
Europa Petronella.
Här blev den läsande avbruten av ett skallande
skratt, och professorn anmärkte stammande, att han
verkligen icke kände igen sig i den texten, men att
gossarna i den tycktes känna igen någon annan. Och
så tog jag boken från Kvist, och som han hade läst,
så stod där i boken, men min egen text var på det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
