Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett stycke textkritik (1878) - II - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT STYCKE TEXTKRITik
337
Sett den heliga Brigittas anlete mellan gipsornamenten
under taklisten mittöver katedern, och hennes ögon
hade glimmat som eldkol i ett mörkt rum.
III.
Från läroverksbyggnaden ledde en åldrig lindallé
ned till älven, på vars andra sida stadens mest besökta
promenadplats var belägen. Denna plats var nu klädd
i sin vinterskrud. Träd och buskar buro gnistrande
diamanter.
En av de sista novemberdagarnas sol höll just på att
sänka sitt bleknade anlete bortom Bramberget, då Axel
Bille i en av promenadens sidogångar sammanträffade
med Klas Hallstedt. Den senare bar djup sorgdräkt:
den föregående dagen hade hans moder jordats.
Bille tryckte hans hand. Hallstedt sökte för ett
ögonblick sin kamrats öga men slog i samma
ögonblick rodnande ned sitt eget.
— Tack, Axel — sade han med verklig rörelse. —
Min moder fick dö i frid. Kan du förlåta mig? Det
var för min moders skull jag teg.
— Vad skall jag förlåta? Jag har ju endast bekant,
att jag var den, som skrivit de där orden, som kommit
så mycket väsen åstad, och det var ju sant. Att de
skulle få den användningen, visste jag visserligen icke;
men vartill tjänade det att tala om detta?
— Jo, nu vill jag i morgon bekänna alltsammans
för rektorn, och din förvisningsdom skall återkallas,
Axel. Jag vill tala om, att brottet var mitt. Jag,
olycklige, som lät ögonblickets ingivelse behärska mig,
2Z. —■ Wikner, Vittra skrifter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
