Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett stycke textkritik (1878) - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338
berättelser OCh Skisser
men det var så frestande. Nu skall det fram ändå i
morgon, och — tilläde han med ett bittert leende —
i afton är det helt visst sista gången, jag är bjuden
till lektor Borromei hus.
Klas Hallstedt hade sagt de sista orden med ett
underligt eftertryck. Bille såg forskande i hans ansikte
och uttalade långsamt ordet Maria. — Säg, Klas,
menade du Maria? Är det där svårigheten egentligen
ligger?
Klas Hallstedt såg upp; hans läppar rörde sig icke,
men vännen läste i hans ögon det rätta svaret.
Och detta svar jagade blodet från Axels kinder.
•— Alltså’även du! sade han dröjande.
Klas hade märkt färgskiftningen och genmälte:
— Och du?
— Jag? — Jo, för mig är det nu alldeles klart: den
som i går jordat sin moder, skall icke i dag begrava
sitt hjärta.
— Menar du det, Axel? Än du själv då?
— Har ingenting förlorat, ty jag har ingenting
vunnit. Jag har aldrig ägt en moder, och vad jag nu
tänkte på har jag icke heller ägt och skall ej äga det.
— Är du säker på det, Axel? har hon således falt
med dig?
- Hon med mig? Nej, icke om detta, men jag vet
det ur en annan källa, en fullt tillförlitlig. Och nu ber
jag dig uppriktigt, Klas, håll inne med din bekännelse:
den skall för dig stänga lektorns dörr utan att öppna
henne för mig. Lova mig åtminstone att tiga i ännu
åtta dagar.
— Nå ja, det lovar jag.
— Farväl då, Klas. Vi träffas en — annan gång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
