Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett stycke textkritik (1878) - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT STYCKE TEXTKRITIK
339
Sök att i afton vara glad och lycklig, och tro icke, att
jag hyser något agg till dig. Nej, giv mig än en gång
din hand! Seså, tack! Farväl Klas!
— Farväl, gode Axel!
De bägge nittonåringarna gingo åt olika håll. Klas
Hallstedt gick med sänkt huvud. I denna sak — tänkte
han vid sig själv — har jag ändå varit feg, och icke
var det allt för min moders skull. Men att också han
— nå ja, det borde jag ha märkt: han såg alltid så
orolig ut, då jag nämnde hennes namn. Vem av oss
skall vinna?
Vid åttatiden på aftonen kunde man se, att lektor
Borromei våning var eklärerad, och bakom de fällda
gardinerna skymtade bugande och nigande figurer av
olika dimensioner.
Vid niotiden stannade en släde vid nästa hörn.
En ungherre steg därur och sade till den körand,e
skjutsgossen:
— Håll här ett ögonblick; jag kommer strax tillbaka.
Den unge herrn gick med långsamma steg på
trottoaren mittemot lektorns hus och såg upp mot andra
våningen.
Det är ändå ett hem — sade han för sig själv —
med ljus och värme inom vänligt famnande väggar,
men mitt hem är den gränslösa världen. Den där
figuren, som nu avtecknar sig mot gardinen, ja det
syns på mössan, att det är fru Petronella, och den där
är löjtnantskan Kronstjärna; och den, som nu
kommer, ja den kan jag känna igen med blundande ögon,
den kan jag se med själva hjärtat, och dig var det jag
ville säga farväl, innan jag nu går ut i den vida, vida
världen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
