Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Till Fredrik Sandberg, 16 Augusti 1855
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
PONTUS WIKNER
att det Gudomliga ordet skulle, om det blott rent och
enfaldigt frambäres, behöfva någon predikantens egen
åtgärd, för att kunna bana sig väg till menniskohjertat.
Guds ord är, redan i sig sjelft, lefvande och kraftigt och
skarpare än något tveäggadt svärd, och går igenom, till
dess det åtskiljer själ och anda, märg och ben, och
är en domare öfver tankar och hjertats uppsåt.
Du må tro, älskade Broder, att afskedsstunden
på Röe var en af de svåraste, som jag någonsin
upplefvat. Mitt hjerta var så beklämdt, att jag icke
kunde hvarken gråta eller le. Så snart I haden
försvunnit ofvanför »Nordängebacken», tog jag »Korset»,
som jag fått af Dig, och för hvilken gåfva jag
hjert-ligen tackar, gick upp i en grotta i »Slottet» och
satte mig till att läsa. Jag tycker mycket om den
lilla boken och Apostelens ord: »Bort det, att jag af
någonting skulle berömma mig, utan af Christi kors»,
äro mig synnerligen dyrbara.
Och nu åter farväl. När jag kommer till Götheborg,
hvilket sker i början af September, väntar jag mig
bref från dig; ty förr kan det väl icke bli. Den, som
vill emottaga en svag broders hälsning, han hafve
den af allt mitt hjerta!
Och nådens Gud vare nu med oss alla!
Din medlärjunge och broder
C. P. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
