Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Till Sara Wikner, 16 December 1855
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV, FÖRSTA SAMLINGEN
23
12. Till Sara Wikner.
Älskade Mamma!
Af hela mitt hjerta tackar jag för Mammas, kära
bref. Mamma yttrar deri, att jag till följe af Mammas
tystnad tilläfventyrs kunde frestas att draga Mammas
ömhet för mig i tvifvelsmål; men denna farhåga är
dock öfverflödig; ty alltför många prof på Mammas
uppoffrande kärlek har jag arma barn varit i tillfälle
att erfara, men lär väl aldrig komma i tillfälle att visa
min tacksamhet derföre. Men att Moderskärleken är
stark som döden, det vet jag äfven deraf, att Gud,
då Han talar om sin kärlek till de fallna menniskorna,
just liknar den vid en moders kärlek till sitt barn.
Ehuru Guds kärlek är större än den någon mensklig
varelse kan hysa, så måste dock moderskärleken vara
mycket stark, efter Gud just valt den för att tjena
såsom bild af sin egen kärlek.
Sedan jag sist skref till Mamma och berättade
mitt återställande efter den långvariga sjukdomen,
har jag varit rask och frisk, om jag undantager de
sista dagarne af mitt vistande i Götheborg, då jag
plågades af en svår böld, hvilken tagit sin plats så,
att jag icke kunde sitta, icke stå och icke gå. Men
sedan han brustit, och en stor mängd blod utflutit,
blef jag åter bra och är nu alldeles frisk på alla
möjliga sätt.
I förrgår besökte jag första gången efter min
hemkomst den snälla Moster Hanna, men glömde då,
hvad jag nästa gång skall göra, att medtaga Mammas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
