- Project Runeberg -  Skrifter / 11. Brev. I. 1851-1869 /
149

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 58. Till Herman Björnström, 2 Juni 1858

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BREV, FÖRSTA SAMLINGEN

149

i predikoväg. Det är icke för att vinna beröm af
Dig, ännu mindre för att af Dig blifva klandrad och
ogillad. Nej, jag ville blott visa Dig, huru jag finner
ett slags nöje deri, att gissla mig sjelf, då ingen annan
vill vara så god och göra det. — Men, kära Bror,
jag talar så mycket om »mig sjelf», att Du lätt kunde
misstänka mig för att vara mera sjelfvisk, än jag
verkligen är. Det är derföre rådligast, att nu tala
om något annat.

Om Dig till exempel! Hvar är Du? Troligen på
landet, Du såsom den stackars Pontificen. Lycka till
att rätt kunna njuta af sommarens alla behag och i
fulla drag inandas den friska landtluften! Hvarmed
sysselsätter Du Dig? Med Botaniken, kan jag tro.
Det är då alldeles ovärdigt! Jag älskar Flora,
men inga »floror». Låt Du de stackars, små oskyldiga
blommorna vara i fred. Säkert trifvas de bättre på
ängen än i herbarierna. — Jag har stundom hyst
den djerfva önskan, att jag skulle hafva Dig här.
Men då kommer jag ihåg, att Du är Botanist, och
straxt begriper jag, att jag, äfven om Du vore här,
icke skulle få någon hugnad af Dig, emedan Du
komme att tillbringa dagen på fältet och i skogen till
stor fröjd för skogsrån och elfvor men icke för mig,
som i den här värmen tillbringar större delen af
min tid under skuggan af ett fredligt tak. Jag kommer
äfven ihåg, huru Du brukade göra i Upsala. När
jag besökte Dig, så talte Du bara vid Dina blommor,
och när Du någon gång besökte mig, så skedde det
blott för att luta Ditt hufvud på mitt knä och
— sofva! — Och ändå var jag så glad öfver att
få se Dig, och jag skulle till och med vilja ha Dig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 21:33:16 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/11/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free