Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 74. Till Hugo Malm, 1859
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV, FÖRSTA SAMLINGEN
199
På min hjessa och i purpur
Klädde guldomstrålad skuldra;
Brann dock elden under purpurn,
Kyldes ej af kalla guldet.
Och om fattigdomens koja
I sin trånga famn mig slöte,
Blef den mäktig dock att rymma
Alla evighetens fasor.
Och om hän till söderns dalar,
Der i Zenith solen glöder,
Mina steg sin bana ledde; —
Om Saharas vilda sandfält,
Der hvart grönklädt strå förbrännes,
Brände foten på min vandring: —
O, så brändes väl mitt hjerta,
Såsom förr, men blef dock icke,
Såsom gräset, brändt till aska.
Och om Söderns vindar förde
Mig till höga Nordens fjällar,
Om i snö och is jag kläddes;
O, så smältes kanske bojan
För den eld, mitt bröst förtärde,
Och i tårar löstes isen,
Som mitt hjerta der omslöte; —
Kunde dock ej släcka branden,
Som på djupet ständigt närdes.
Och om åter hem jag vände
Till den jord, som sett mig födas,
Och om der jag sökte lindring
I den kraft, som mannen adlar;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
