Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 74. Till Hugo Malm, 1859
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
PONTUS WIKNER
Om min hand i lifvets strängar
Grepe underbart och mäktigt;
Och om tusen sina blickar
Fäste på min vink, och tusen
Nämnde mig den Vise, Starke:
O, jag blefve dock en främling
På min egen grund, och aldrig
Lärde mig min egen vishet
Att mitt väsens gåta lösa,
Hulpe mig min egen styrka
Att det fjerran målet hinna,
Dit min ande trånar ständigt.
Men om så ett annat hjerta
Droges nära till mitt eget,
Klappade mot mitt och ville
Klappa så för mig allena:
O, så kände jag, hur kärlek
Är det enda, som åt anden
Lofvar mättnad i dess trängtan;
Då förnam jag huru kärlek
Är ett barn af evigheten,
Som af ingen makt betvingas
Starkare än allt — än döden!
Var jag lycklig då? — Jag ägde
Ju ett öga, i hvars spegel
Jag mitt eget väsen skönjde;
Och jag ägde ju ett hjerta,
Som på egna hjertats frågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
