Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 74. Till Hugo Malm, 1859
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
PONTUS WIKNER
Såg det hjerta genomstingas,
Som af kärlek endast klappat. —
Då förnam jag, huru ingen
Ägde nånsin större kärlek,
Än den Vän, som sina vänner
Gaf sitt eget lif i döden.
Och när sedan öfver grafven
Uppgick Påsk, och lifvets Herre
Steg förklarad fram ur griften;
Och när sedan Oljoberget,
Der en gång de röda droppar
Af hans blodsvett föllo tunga,
Sista gången bar det lätta
Steget af den helga foten;
Och till himlen återvände
Himmelens och jordens konung:
Då förnam jag, huru segern
Var af honom evigt vunnen;
Då förstod jag, huru döden
Var uppsvulgen uti segern;
Då förstod jag ock, hur vägen
Till det Eden, vi förlorat,
Mer ej stängdes af Cheruben
Med det vredes-snabba svärdet. —
Så behöfver ej min ande
Mer med Thomas ängsligt spörja:
»Hvar är vägen?» — Så behöfver
Ej min tanke rådvill leta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
