Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 74. Till Hugo Malm, 1859
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV, FÖRSTA SAMLINGEN
205
Efter sanningen i gruset
Af de ramlade systemer.
Så behöfver ej mitt hjerta
Tvina bort i ändlös trånad
Efter lifvet, som det lefves
I osäglig, helig kärlek. — —
Allt jag finner, allt jag vinner
I den Ende, som är Vägen,
Som är Sanningen och Lifvet!
* ♦
♦
Yngling, broder! — Du är menska:
Är Du menska, bär Du också
I Ditt bröst ett menskohjerta. —
Bär ett hjerta Du, så vet Du,
Hvad ett menskohjerta kräfver. —
O, Du käride nog i stilla
Enslighetens djupa stunder,
Hur det eviga sig rörde
I Din barm. Dig nådde äfven
Ängrens pil. Du lärde också,
Hvar försoning stod att finna;
Och den famn, som aldrig stängdes
För det ångerfulla barnet,
Omslöt äfven Dig i kärlek. — — —
Är det så; ej då behöfver
Zachariæ son Johannes
Lyfta fingret för att visa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
