- Project Runeberg -  Skrifter / 11. Brev. I. 1851-1869 /
294

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 101. Till Christine Hylander, 24 November 1861

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

294

PONTUS WIKNER

den, men det vet jag, af glömska och af kärlekslöshet
kommer den icke. Gif mig då rätt, som alltid,
att säga »älskade Faster!»

Sedan jag gästade Röe hafva 3: ne månader
förflutit. De hafva burit rätt mycket i sitt sköte.
Skiljs-inässan från Foss var denna gång smärtsammare än de
föregående somrarne, och detta derföre, att mitt
bemötande denna gång varit mera kärleksfullt än förr.
Hvad jag aldrig förr sett, såg jag nu: tårar i den
gamle mannens öga. De rörde mig mer än jag kan
säga. Jungfru Johanna storgret, jag gjorde så med.
— I Götheborg stannade jag 2: ne dagar, derunder
jag tvenne gånger besökte Engströms. Jag mottogs
med samma vänlighet som alltid. På Björkeris var
jag 5 dagar och hade alldeles utmärkt trefligt.
Biskop-innan, för hvilken jag verkligen haft en viss respect,
eröfrade mig helt och hållet. Hon hade den
godheten att bli min Tante och, hvad värre var, att
kyssa mig då jag reste, hvaröfver jag blef nästan
yr i hufvudet. Jag kunde således med allt skäl
vara nöjd med min sommar, som låtit mig återse
gamla vänner och förvärfva nya. Den hade låtit
mig njuta mycken vederqvickelse, mycken glädje,
mycken kärlek.

Det sista är det bästa, och Gud har af den gifvit
mig . en rik skörd. Vet Faster, jag har ofta fallit i
förvåning öfver menniskornas förhållande till mig,
öfver den kärlek jag öfverallt vunnit. Det är nästan
underbart. Tro dock icke, att jag hotas af faran att
blifva högmodig. O min Faster, dertill har jag alls
inga skäl. Ty’ förutsatt äfven, att all min sträfvan
ginge ut på att vinna menniskornas kärlek, så har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 21:33:16 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/11/0298.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free