- Project Runeberg -  Skrifter / 11. Brev. I. 1851-1869 /
340

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 112. Till Sigfrid Wieselgren, 3 Augusti 1862

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

340

PONTUS WIKNER

utöfver begynnelsen. Det kan emedlertid vara godt
att hafva gjort en början; alltså till verket!

Men Sigfrid, Du obeskedlige gosse, huru många
gånger skall jag säga Dig att jag aldrig bränner upp
mina vänners bref? Och ändå ålägger Du mig det
nu för andra eller tredje gången! Är det väl rimligt?
Jag har begått många missgerningar, men att bränna
upp deras bref, som jag håller af, när det alldeles icke
är nödvändigt för deras goda namn och rykte, se
det blir då aldrig af. Hvad tycker Du väl annars att
Pontus Wikner skall hafva att trösta sig med, när han
en gång i framtiden blir ensam, öfvergifven,
förskjuten, hatad, belackad och förföljd? När han då
blir ledsen vid allt och rädd för sig sjelf och tror,
att han måtte vara »född till att lida», tror Du icke,
att det då skulle vara honom en tröst att minnas,
huru det ändå funnits en tid, då han var allt annat
än hatad och belackad och förföljd, då han till och
med ägde vänner, som påstodo sig älska honom och
somliga verkligen älskade honom? Ser Du, Sigfrid
ett sådant minne skall vara honom — vemodigt
visserligen men dock — ljuft. Men när man blir så der
förskjuten och misskänd, då blir man också
misstänksam. Derföre kunde det väl hända, att när ett sådant
der leende minne uppdykade ur hans ungdoms
historia, skulle han dömma det till tystnad och säga:
Du ljuger, så var det icke, så kunde det icke vara,
ty motsatsen mot det närvarande är alltför
iögonenfallande. Då, ser Du, min broder, kan minnet såsom
stöd för sin sannfärdighet åberopa ett sådant der bref,
som det Du bad mig förstöra. Har han då detta
qvar i sitt chatull, så tager han det fram, läser det,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 21:33:16 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/11/0344.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free