Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 113. Till William Dickson, 21 December 1862 - 114. Till Otto Landgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brev, första samlingen
340
Adjö nu, William; hälsa mycket till Robert och om
det någon gång roar dig att skrifva till mig, så vet Du
att jag blir glad deröfver.
En mycket glad jul, många julklappar, mycken,
mycken glädje tillönskas William af
Pontus.
114. ’Till Otto Landgren.
Sorg och Beklagelsebref till Otto Christian
Landgren, den gode och älskelige i alla måtto.
Min kära Otto!
Motto:
»Ja, så vi växte opp tillsammans,
liknande ett dubbelt körsbär, och blott
för syns skull skiljda, men likväl ett helt
i sjelfva söndringen.»
Shakespeare.
Det är med dessa odödliga ord jag inleder min
dödliga skrifvelse. Måtte den träffa Dig, englalike
Otto, i ett bättre tillstånd än dens, som nedskrifver
dessa rader! Dock det är orätt att vara alltför
otacksam. Ingen egentlig nöd trycker mig. Jag sitter i
detta ögonblick vid Fritz Frans’ bord, och när jag
nyss fattade pennan, så skedde detta sedan jag förut
njutit af ett äpple, rödt som morgonrodnaden och
förmodligen vuxet på kunskapens träd. Denna frukt
har lifvat mitt mod och stärkt mina krafter och i
stället att följa Fritz Frans’ föredöme, som i detta
ögonblick ligger utsträckt på sin soffa med »en
nyckfull qvinna», föredrager jag att tala ett par bevingade
ord med Dig, Du den ungdomliga sedlighetens
mönsterbild !
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
