Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 114. Till Otto Landgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350
PONTUS WIKNER
Det är i dag juldag. Jag har varit i Ottesången
i Domkyrkan och njutit af vacker musik, förargat mig
till migrain öfver en mer än tillbörligt slät predikan,
och hållit på att spricka af skratt åt den ärevördige
Bagaren Sandberg, som med både händer och hufvud
markerade takten till slutmarschen. Sedan dess har
jag varit hemma på mitt rum och mottagit
uppvaktning af Herrar Claesson och Dalsjö. Klockan precis
elfva kom jag hit. Och nu skulle följa sjelfva sorgen
och beklagelsen.
Arma, elända varelse! Hvarföre lemnade Du Fyris
ädla stad och drog hän mot Westra Aros? Genom
att på ett sådant sätt draga Dig undan har Du gifvit
verlden exemplet af en ny Westerås Recess. Men
akta Dig att Ordinantia ej kommer efter, såsom Du
minns, att det skedde i fjol.
Arma, eländiga, från menskligheten utstötta varelse!
Det har kommit till min kunskap, att Äbylund hyser
inom sina murar ett praktexemplar af unga flickor,
en gouvernant, ung, skön och svärmande, och man har
icke utan skäl förespått en sorglig utgång på Ditt
besök hos Dina kära anförvandter. Det var ej utan
att Du förlidet år återvände med beklämdt hjerta,
och då fanns der ännu ingen gouvernant på
Åbylund. Hvad skall det då icke blifva i år, när Du
fått kasta en blick in i hennes öga och uppfånga en
stråle af det oförgängliga ljus, den
alltgenomträng-ande eld, som glöder derinne? O Otto! jag riktigt
skälfver af bäfvan för den stund, då jag skall återse
Dig, blek, förkrossad, med utmärglade drag och vildt
stirrande blick! Då skall jag med bäfvande stämma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
