- Project Runeberg -  Skrifter / 11. Brev. I. 1851-1869 /
361

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 117. Till Otto Landgren, 8 Juli 1863

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BREV, FÖRSTA SAMLINGEN

361

När jag läser igenom det i Onsdags skrifna, så
finner jag, att jag der uppträdt i en något docerande
ton och gifvit Dig råd. Jag hoppas, att Du ej stöter
Dig deröfver; det har ej varit min mening att
uppträda såsom undervisare. Jag har sjelf alltför litet
följt den föreskrift jag gifvit åt Dig — jag har
mycket att förebrå mig. Hade jag alltid älskat med
en sådan kärlek, som gifver allt och fordrar intet, så
hade jag ej kommit till den punkt der jag nu står,
ett föremål för mångas beundran, någras kärlek och
— någras förbannelse!

Du tror väl, att jag skämtar, och dock är det
sannt: det finnes en och annan, som förbannar mig.
Är jag då brottslig? Derpå kan svaras både ja och
nej. Man skulle kunna kalla mig en mördare, och
jag skulle ej äga ett ord till motsägelse mot en dylik
beskyllning, och dock vet jag, att om offret af mitt
lif kunnat afvärja det dödande slaget, så hade jag •
gifvit det mer än gerna — jag hade ju redan förut
gifvit hvad jag aktade högre än lifvet.

O Otto, Otto, om Du visste, hvad Din vän lidit
och hvad han ännu lider, så skulle du gråta med
honom och bedja att Gud måtte förskona Dig från
det, som verlden kallar kärlek. Det är också sannt,
att så snart ett hjerta börjar att nalkas intill mitt eget
och jag i detta annalkande börjar ana en gryende
kärlek, då — fröjdas jag? — visserligen, ty kärleken
är alltid ljuf — och dock gripes mitt bröst af en
hemlig fasa, ty hvem vet, om icke ödet äfven denna
gång skall sätta den mördande dolken i min hand?
— Då krymper mitt hjerta tillsammans, och löjet dör
på mina läppar, och — — men nej, nu är jag
all

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 21:33:16 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/11/0365.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free