Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 118. Till Hugo Malm, 17 Juli 1863
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV, FÖRSTA SAMLINGEN
363
ii8. Till Hugo Malm.
Södervik d. 17: de Juli 1863.
Min vän och broder Hugo!
Något tystare än vanligt har jag varit denna
sommar, men det har sin orsak i tvenne omständigheter:
att jag varit mer än vanligt lat — det är det ena —
och att jag varit mer än vanligt hårdeligen ansatt
af Wermlandsflickor, ett förskräckligt slägte, som
aldrig låter en vara i fred — detta är det andra.
Detta vill nu icke säga, att jag varit kär. Långt
derifrån. Dertill har jag sannerligen ej fått tid, ty
jag kan ej bli kär förrän jag fem minuter å rad fått
se en flicka i ögonen, och så länge sitter aldrig en
Wermlamdsflicka stilla. Nej, kär har jag icke varit,
men det kan. vara svårt nog ändå här i verlden
— d. v. s. här i Wermland. Också är jag rätt belåten
att komma härifrån — vore bara icke min mor och
far här — det svider i mitt bröst, då jag skali lemna
dem.
Förliden Söndag reste jag till dén närbelägna
Socknens kyrka,, som ligger en.mil härifrån. Vi voro, åtta
personer af begge könen, unga och glada. Våra åkdon
utgjordes af tvenne långkärror, klädda med löf —
ett vanligt sätt att göra lustfärder här i detta land af
»sancta simplicitas». Vi hade med oss allehanda
lifs-förnödenheter, så att en präktig middag kunde
anrättas i Sockenstugan. Predikan, som vi hörde, var
just icke skakande, men det behöfdes icke heller, ty
vi voro redan alldeles genomskakade, när vi kommo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
