Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 120. Till Oscar Quensel, Hösten 1863
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
• BREV, FÖRSTA SAMLINGEN 367
Att det personliga behofvet fullkomligt kunde
tillfredsställas endast af det fullkomligt personliga,
det har jag länge, länge vetat. Det fullkomligt
personliga är Qud.
Hela mitt lifs lösen har derför kunnat
sammanfattas i psalmistens ord: »Min själ törstar efter
Gud, efter den lefvande Gud; när skall
jag dertill komma, att jag måtte se Guds
a n s i g t e ?»
Har du någonsin stått och sett ner i en brusande
ström? Utan tvifvel. Och du har då känt dig
underlig till mods? Det har varit dig svårt, att taga ditt
öga ifrån den flyende vågen, och du har till slut
varit frestad att störta dig sjelf i dess djup. Vet
du också hvarför? Det är derför, att allt, som
påminner om det oändliga och eviga, ovilkorligen måste
slå an på en varelse, som bär evigheten i sitt bröst.
Och strömmen, som utan hejd jagar mot ett okändt
mål och låter den ena böljan efter den andra passera
förbi ditt öga, utan att någonsin tryta i sin slösande
rikedom, strömmen är verkligen ett slags bild af det
oändliga.
Nåväl, en sådan ström är jag. De vågor, som höja
mitt bröst, ila alla mot evighetens mål, hvarefter jag
trängtar, och de ila så utan återvändo. Detta gör. att
främlingen, som nalkas mig, erfar en besynnerlig
känsla, af hvad slag, vet han knappt sjelf. I mitt
ansigtes spegel ser han skimret af de stigande och
fallande vågor. Det skådespelet fängslar honom; han
känner sig betvingad af en osynlig makt, han är nära
att störta sig i mina vågors djup ... Jag talar icke
nu för att skryta med mitt inflytande. Det är ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
