Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 120. Till Oscar Quensel, Hösten 1863 - 121. Till Oscar Quensel, 17 Januari 1864
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368
pontüs Wikner
faktum, att jag utöfvat ett sådant. Jag äger i detta
afseende mer än ett vittnesbörd, som jag kunde
åberopa.
121. Till Oscar Quensel.
(Utdrag.’)
Upsala Söndagsafton d. 17: de Jan. 1864.
»Hvilken som kommer till mig och icke hatar sin
fader och moder och bröder och systrar och hustru
och barn och dertill sitt eget lif, han kan icke vara
min lärjunge.» — Detta är det problem, som nu plågar
Ditt hjerta, som mer än en gång sönderslitit mitt.
Det är ett svårt problem, detta. Ty å ena sidan
är jag ju förbunden att älska alla mina medmenniskor,
jag är skyldig att gifva dem mycken kärlek, men å
andra sidan får jag ej gifva dem den kärlek, som
tillkommer Gud. Men hvilken är väl denna sednare?
Är det i sjelfva verket nog, att Gud får den första
af mina kärleksportioner? Visserligen icke. Gud har
rätt att af mig fordra all kärlek. En kärlek, till
hvilken han ej ägde rätt, vore en g u d 1 ö s kärlek.
Följer nu icke deraf, att christendomens fordran råkar
i motsägelse mot sig sjelf, då den å ena sidan säger:
ett rikt mått af kärlek måste du gifva åt menniskorna
—■ och å den andra: all kärlek måste du gifva åt
Gud, alltså ingen åt någon annan?
Visst synes detta vara en stor motsägelse. Mig
har den kostat årslånga qval och skulle hafva kostat
mig mitt förstånd, om ej filosofien i rättan tid hade
räddat mig. Hvad gjorde då filosofien? Den lät mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
