Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 122. Till Oscar Quensel, 16 Februari 1864 - 123. Till Oscar Quensel, November 1864
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV, FÖRSTA SAMLINGEN 373
drager Han till sig hjerta efter hjerta, och binder dem
så vid Gud.
... Så der ja — nu har jag framlagt i hastiga
drag min teologi. Jag hoppas med tiden kunna
utbilda den mera och draga ut konseqvenserna, som,
märkvärdigt nog, blifva fullt öfverensstämmande med
de flesta af våra dogmer. O ja, christendomen bär mer
sanning i sitt sköte, än alla dessa half-idealister och
half-rationalister någonsin kunna drömma om; och
presterna hafva mer filosofi hos sig, än de sjelfva
troligen skulle anse förenligt med hoppet om evig
salighet.
123. Till Oscar Quensel.
(Utdrag.’)
November 1864.
... Men den qvinliga vekheten, om hvilken han
skref? Det kan ju hända, att mästarehanden hade
rätt. Att redan som tioårigt barn våga lyfta sin blick
utöfver ändligheten och utan någon menniskas
biträde i morgonens timme, när det ännu låg mörker
öfver verlden, djerfvas inlåta sig i tvekamp med den
Rättfärdige och dervid icke förlora mer än de
barnsliga lekarne och kroppskrafternas spänstighet — det
har kanske varit qvinlig vekhet. Att under hela sin
ungdom, mer än två decennier, dagligen hafva haft
att bekämpa tysta kroppsliga smärtor, ådragna fordom,
när i fattigdomens, brödlöshetens koja storm och snö
och regn nådde ända till den späde i vaggan (jag talar
icke i bilder); att ideligen höra de unga, friska,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
