Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 125. Till Elisabeth Kjellberg, 10 Januari 1865
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382 PONTUS WIKNER
Atheist, en Ochristen, en åt fördömelsen hemfallen
— hvad bryr jag mig derom, när Hans eget lif sväller
i hvarje fiber af mitt väsen?
Detta i mina ljusa stunder. Men jag har ock
mina mörka; stunder då jag icke ser, icke känner,
icke smakar; stunder, då de frommas förbannelser
nedtrycka mig — ty äfven de äro ju menniskor, min
faders barn; stunder, då jag nedtynges af kroppslig
smärta och själens qval, sammanhängande med en
lång, på ytan glad och enkel, på djupet pröfningsrik,
nästan romantisk, historia; stunder då hela min själ
upplöser sig i en enda trängtande fråga; — då är
det, jag som ett barn ilar gråtande till den
Allbarm-hertiges barm; då är det philosophen — hvilken ju
skall vara så stolt — böjer sina knän för den Evige
och släpper Honom icke utan välsignelse. Och
Ijuf-vast bland det ljufva är att från en sådan kamp
återvända med denna segervisshet: Jag älskar Gud, och
Han har för mig — mer än kärlek!
Men förlåt mig! Jag glömmer, att jag talar till en
Person, som icke kan hafva något skäl att intressera sig
för mina rent enskilda erfarenheter. Er godhet, M:lle
Kjellberg, att tänka väl om mig, har härvidlag
för-ledt mig.
För brefvet från den kära Malla tackar jag af
allt hjerta. Jag hoppas snart kunna besvara det.
Farväl! Om händelsen någon gång skulle föra oss
tillsammans, kommer jag visst att känna mig förlägen
öfver allt hvad jag här afslöjat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
