Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 130. Till Sigfrid Wieselgren, 17—18 April 1865
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV, FÖRSTA SAMLINGEN 391
dag Påsk skall komma åter, men det andra, det
kommer aldrig åter.
Hon är alltså förbi denna natt. Tre timmars orolig
slummer har jag njutit. Det är ej alldeles tillräckligt,
men om mitt förstånd varit, hotadt — såsom jag
nästan tror — så är åtminstone den faran öfver.
Jag ser, att det är vår derute. Jag ser solstrålarne
leka jpå väggen midt emot, och jag hörer, huru en liten
fogel sjunger sin morgonpsalm.
Jag har, som vanligt på sednare tiden, begynt
min dag med att läsa i Bibeln. Just i det stycke,
som jag i dag läste, talades det om Christi kärlek, den
all kunskap öfvergår. — Jag vet, att det är sannt,
det ordet. Jag vet också, att Christi kärlek öfvergår
all annan kärlek. Jag smakar den icke, såsom jag för
några dagar sedan gjorde, men jag tror på dess
tillvaro i djupet af min själ.
Och nu till saken. Jag finner af Dina anteckningar,
att jag gjort Dig mycken smärta dessa dagar. Förlåt
mig det.
Jag har någon gång sårat Din pligtkänsla. Det
måste hafva berott på något misstag. Jag kan aldrig
tro, att jag af Dig någonsin fordrat något, som stred
mot Din pligt. Har jag väl någonsin velat, att Du
skulle förslösa Din tid, eller Dina af Din Fader
lemnade penningar, eller något dylikt, för min skull?
Icke ens den fråga, som Påskaftonen så mycket retade
Dig, hade den betydelsen. Jag hade aldrig ämnat
sätta i fråga att Du skulle skänka mig den aftonen;
men om Du icke hade ämnat läsa utan t. ex. gå
till John eller någon annan kamrat, då hade jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
