Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 130. Till Sigfrid Wieselgren, 17—18 April 1865
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
390
PONTUS WIKNER
ur Din dröm — då skulle Du göra den gesten, i
samma ögonblick som Du tänkte: ja, jag är således
allena, men just derigenom är jag denna himlakropps
konung.
Jag var en konung i den stunden. Men mitt rike
var tomt. Jorden var rensopad, fullkomligt rensopad
från dessa ömkliga varelser, som kallas menniskor.
Det varade blott ett ögonblick. I det nästa voro
människorna der igen. Min krona var borta och i stället
kände jag min hjessa sårad såsom af törnen.
Menni-skorna kringsvärmade mig och påstodo, att de endast
flätat myrten och rosor och lager kring min tinning,
och att de alla älskade mig, och att jag borde ge
dem något litet af min dyrbara kärlek, och att min
person vore dem så dyrbar som — jag kommer ej
ihåg myntet, som de nämnde, men högt var det.
Då hörde jag en stämma tala — om från himmelen
eller afgrunden, vet jag icke —: »Si, jag skall belägga
all Din kärlek med förbannelse: förbannad vare den,
som af dig älskas, och tvefaldt förbannad den, som
älskar dig!»
Hvad var det nu? Jag vet det ej. Jag tror, att
jag var något orolig, och att jag sprang fram och
tillbaka i mina rum och att — men nej jag vet ingenting.
Men jag kom i rättan tid på Theatern. Och jag
såg och jag hörde och jag skrattade; men jag kände,
att det var något, som hade gått sönder i hufvud
och hjerta.
Midnatt är nu förgången, och med henne är
förgången en dag, som kallas Annandag Påsk. Jag skulle
kunna nämna mycket annat, som är förgånget.
Annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
