Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 130. Till Sigfrid Wieselgren, 17—18 April 1865
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV, FÖRSTA SAMLINGEN .
393
och hängifvenhet äro samma sak, ehuru
hängifven-heten endast af kärleken betecknar den g i f v a n d e
sidan, icke den mottagande.
En annan fråga kan blifva om graden af denna
hängifvenhet. Du vet, huru jag älskar. Jag. ställer
Dig i jemnbredd med mig sjelf. Jag gifver mig sjelf.
Dermed förlorar jag intet, ty gåfvan är gifven åt
Din evige ande, ej åt Din sinliga natur, och Din
evige ande förslösar inga gåfvor, huru mycket än
Sigfrid Wieselgren förslösar dem. För öfrigt får jag
ju gåfvan tillbaka, derigenom att Din evige ande
gifver sig sjelf åt mig. Jag vet, att Du protesterar mot
detta sista, men det hjelper icke, ty om jag
verkligen älskar Dig, så tillhör Du mig i alla fall.
Du kallar denna »coordination» onaturlig och
omöjlig. Omöjlig är den icke, då den för mig är ett
factum. Och onaturlig? — der ha vi åter detta
ord, som jag ej så längesedan hade den äran bekämpa.
— »Du skall älska Din nästa såsom Dig
sjelf!» Detta är Christi bud; är det också
onaturligt? Eller är det icke coordination?
Men jag skulle lemna Dig det afgörande svaret.
Hade jag skolat affatta detta svar i går afton, så
hade det blifvit stolt, afvisande. »Aut Cesar aut nihil.»
Nu är jag ödmjukad, böjd eller, om Du så vill,
krossad. Jag kan intet annat svar gifva Dig än detta:
Jag älskar Dig såsom jag älskar mig
sjelf.
Du ville förbjuda mig detta i Dina senaste rader.
Deri gör Du orätt. Tror Du då icke, att också jag
äger en individualitet, hvars, lagar jag måste följa
och hvilka Du måste respectera? Om Du är för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
