Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 130. Till Sigfrid Wieselgren, 17—18 April 1865
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
394
PONTUS WIKNER
stolt för att mottaga så mycket — tror Du
verkligen, att Din stolthet äger rätt att föreskrifva
gränserna för mina andliga lifsfunctioner? Skulle
jag gifva Dig mer än Du behagar mottaga och
använda; nåväl, låt då bli att mottaga öfverskottet.
Det skall i alla fall icke gå förloradt: Jesus Chfistus
skall mottaga det, förvalta det, och öfverlemna det
åt Dig, när vi engång mötas inför Hans ansigte.
Det nästan anar mig, att Du då skall mottaga det
utan hinder af någon stolthet.
Och hvad fordrar jag af Dig? Hvad Du kan
och vill gifva. Jag skall ej fråga Dig mer efter
min rangordning. Jag känner, att Jesus Christus gifvit
mig en rang, och en hög rang. En plats vid sitt
bröst har Han gifvit mig. Det kan och får ej dröja
länge, innan jag går att intaga den platsen. Endast
det fordrar jag af Dig, Sigfrid, att när Du älskar
någon annan än Gud och Dig sjelf högre
än mig eller lika mycket som mig, Du
då, enligt det gamla löftet, låter mig
veta det.
Om jag hittills på något sätt varit efterhängsen,
så förlåt mig det. Det skall ej hända mer. Din frihet
skall aldrig lida något intrång. Må Du blifva lika
stor och stark som jag är svag och vek!
Och om Du skulle tycka Dig märka, att min
jordiska varelse vissnar alltmer, såsom jag sjelf tycker
mig förmärka (ehuru jag kanske misstager mig), så
sörj ej deröfver. Det är aldrig Ditt fel. Det är den
inre lifsvärmen, som vidgar knoppen, så att höljet
brister; det är puppan som bräcker sitt skal, på det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
