Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 131. Till Elisabeth Kjellberg, 31 Maj 1865 - 132. Till Oscar Quensel, Maj 1865
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV, FÖRSTA SAMLINGEN
397
träffas nog ännu en gång, »om Gud så vill». För
Hans vänner finnas dessutom inga eviga skiljsmässor.
Jag har denna termin från en anonym fått i
present en så vacker tafla, föreställande Christi gång på
vattnet. Jag ser ofta på den taflan. På henne har min
blick hvilat i mer än en sorgsen stund. Hon
föreställer också Honom, som numera är mitt käraste.
Men, som sagdt, farväl!
Er tillgifne
Pontus Wikner.
132. Till Oscar Quensel.
(Utdrag.’)
Maj 1865.
... Det var i denna händelse någonting af den
Rättfärdiges röst, som nådde mitt öra. Jag bäfvade för
den, men jag tillslöt icke mitt hjerta. Jag lärde rätt
inse nödvändigheten af en lefvande Kristus att hålla
fram för den efter kärlek och tröst törstande
men-niskosjälen. Jag blef praktiskt öfvertygad om, hvad jag
väl förut teoretiskt sökte bevisa, att Jesus Kristus
är icke blott 1 i f v e t utan jemväl den enda riktigt
fullständiga san n inge n. För mig äro numera alla
mer eller mindre konstigt byggda systemer — vare
sig teologiska eller filosofiska (mitt eget inberäknadt)
— endast matta afspeglingar af den fulla och lefvande
klarhet, som framstrålar ur hans öga ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
