Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 133. Till Elisabeth Kjellberg, 15 Juni 1865
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
398
PONTUS WIKNER
133. Till Elisabeth Kjellberg.
(Utdrag.)
Foss d. 15: de Juni 1865, kl. 7 em.(?)
... Tilldragelsen med det nämnda sjelfmordet var i
hög grad påkostande för mig; jag kan icke ännu tänka
derpå med fullt sinneslugn. Den dödes bleka drag
träda så ofta fram för min inre åskådning, och mitt
samvete uttalar dervid öfver mig en dom, hvars tyngd
kommer mitt hjerta att hoppressas. Dess röst säger:
Du kände denne döde, du kallade dig hans vän,
du har gått och stått vid hans sida och talat, lett
och skämtat med honom om mångahanda ting, men
du har aldrig sagt honom ett ord om menniskones
son, »lifvets bröd», det enda, som kan mätta
hungrande själar, och som kunnat mätta hans tillfyllest.
Tänk, om Gud skall kräfva hans själ utur din hand!
Tänk, om Du hade kunnat rädda honom från
sjelfmordet! — Ja, så der ropar det inom mig; och
ångrens qval uteblifva icke. Men nu förhåller det
sig emellertid så med mig, att jag har en
oöfver-vinnelig motvilja för att ouppfordrad eller
objuden träda in på en annans allra heligaste område,
likasom jag ingalunda skulle gilla, om någon
opå-kalladt befattade sig med mina rent andliga
angelägenheter. Jag söker derför att i detta som i alla andra fall
följa den djupt innehållsrika uppmaning, hvilken just
Han, som är vägen, sanningen och lifvet, har gifvit oss
i de orden: »Allt hvad I viljen, att menniskorna skola
göra eder, det gören ock I dem.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
