Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 133. Till Elisabeth Kjellberg, 15 Juni 1865 - 134. Till Sigfrid Wieselgren, 16 Juni 1865
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
400
PONTUS WIKNER
om en i den döda kroppen fastfjettrad lefvande själ.
1 sanning, en förfärande tanke! Men min tröst är
alltid, att hvad kärlekens Gud har förordnat, det
måste dock vara det visaste och det bästa för
menniskors barn.
Nu slutar jag för denna gång. Möjligen kommer
jag att hedra dig med ännu ett bref under min
vistelse härstädes, så vida nämligen att du först hedrar
mig med ett dylikt.
134. Till Sigfrid Wieselgren.
Uddevalla & Foss den 16 Juni 1865.
Sigfrid!
Vet Du hvad som är det mest praktiska medel
att fördrifva melankoli? — Det är att ständigt byta
om vistelseort. Res, Sigfrid, res till verldens ända,
och när du kommit dit, res då till den andra ändan;
men stanna aldrig mer än åtta dagar på hvarje ställe.
I tisdags åtta dagar såg jag dig för sista gången.
Du stod vid Fyris strand, och jag stod på
Gari-baldi. Mitt öga följde dig, äfven sedan du vändt mig
ryggen, alldeles så som i det invärtes lifvet.
Men icke heller mitt öga kan se sitt föremål
beständigt, när det beständigt flyr. Jag tappade
slutligen bort din bild ibland de många andra, som
hvimlade på stranden. Skall jag tillägga: »alldeles
så som i det invärtes lifvet» —?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
