Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 135. Till John Åkermark, 26 Juni 1865 - 136. Till John Åkermark, 7 Juli 1865
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV, FÖRSTA SAMLINGEN
407
135. Till John Åkermark.
(Utdrag.’)
Foss, 26 Juni 1865.
Mitt bröst fylles ofta af glädje vid den tanken, att
det åtminstone finnes någon, för hvilken jag något
betyder. Gud välsigne dig för all din kärlek! — Men
ett måste du lofva mig: att högre än mig älska honom,
som är sanningen och lifvet. Tro mig, det är ljuft
att hafva honom till sin bäste vän. Utan honom
hade jag längesedan varit förgången.
Hvad jag längtar efter de kära psalmer, som du
spelte för mig.
136. Till John Åkermark.
(Utdrag.’)
7 Juli 1865.
Frid — det är ändå ett skönt ord.
Du tycks ej äga frid. Har jag den? Ej alltid.
Men när jag har den, är det ej egentligen eller närmast
derigenom, att här är en så skön och stilla verld
omkring mig, utan fastmer derföre, att det
esomoftast afslöjar sig en dylik verld för mitt inre öga.
Det är trons, den barnsliga hängifvenhetens öga, som
upplåter den verlden. Hvad det är ljuft att vara
ett barn inför den evige, och hvad det är varmt att
helt och hållet få anförtro sig åt den vännen, som till
jorden bar den eviges kärlek. »Han älskar mig» —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
