Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 136. Till John Åkermark, 7 Juli 1865 - 137. Till Robert Dickson, 30 December 1865
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
408 PONTUS WIKNER
hvilken tanke. Och den tanken tillhör dock mig, dig,
oss alla. Tror du väl, att någon annan tanke, tanken
på någon annan kärlek, kan jemföras med den? Nej!
Men den tanken värmer dig kanske ej. Du sörjer
deröfver. Javäl det är just värdt att sörja öfver.
Men har du väl också bedit om ett nytt hjerta,
mäktigt af en ny kärlek? Gör det och gör det
uppriktigt och upprepadt. En bland de farligaste
följder af en åt det opersonliga lutande filosofi är den, att
benen förvandlas till en blott meditation. Vid
meditationen heter det: jag och han, och det är
godt och väl; men vid bönen heter det: jag och
d u, och det är mera. Det är hvad vi behöfva.
137. Till Robert Dickson.
Upsala den 30 December 1865.
Min hederlige Broder Robert!
Ett godt nytt år!!!
Tack för Ditt bref! Det kom alldeles såsom en
julklapp, ty jag fick det julafton. Att Du skickade
mig den betalda reversen, riktigt öfverkorsad, var
vackert och för öfrigt ett bevis på Din vanliga
precision.
Här var rysligt tomt, när Ni hade rest. Jag är
väl den, kan jag tro, som deraf lider värst, jag som
lägger allting på sinnet. Också gick jag ett par dagar
som en pelikan i öcknen och hängde huvudet. Fritz
Frans ■ såg också dyster ut och hans leende, som
naturligtvis, icke kunde uteblifva, efter det hörer till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
