Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 145. Till Sten Stureson (?), 28 Oktober 1866
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV, FÖRSTA SAMLINGEN
427
145- Till Sten Sturesont?).
Min okände Vän!
För det mottagna brefvet tackar jag hjertligen!
Jag känner Er nu bättre än första gången Ni skref
till mig. Jag ser, att Ni är filosof och flerårig filosof,
hvilket jag ännu ej kunde veta af Ert första bref.
Ni’ har åtskilliga likheter med mig, hvilket gör,
att Ni ännu mer intresserar mig, än Ni kanske annars
skulle göra. Ni har varit nära att blifva »Läsare i
detta ords bättre mening», som Ni säger. Så har
jag med; ja, jag kan väl säga, att jag varit det.
Vid 18 års ålder var jag det. Från mitt tionde år
hade jag tid efter annan varit hemsökt af
nåde-rörelser. Medvetandet om synd och skuld vaknade
hos mig tidigt och med oerhörd styrka. Man sade,
att jag var ett ovanligt älskligt barn, ett mycket
oskyldigt barn. Jag vet ej hvad jag kunde vara jemförd
med andra, men det kände jag, att i mitt hjerta bodde
synd, en riktigt djupt inrotad synd. Redan vid tio
års ålder blef detta mig klart. Det var underligt nog,
ty jag stod icke under pietistisk inflytelse. För alla
dem, som stodo mig nära, gällde det såsom ett fel att
vara pietist. Sedan jag upptäckt min synd, stred
jag mot den med fullt allvar. Det var en förfärlig
strid, jag kan väl säga en strid på lif och död. Synden
hade blifvit mig en fasa, för hvilken jag velat fly till
verldens ända, och dock förföljde hon mig, stal sig in
i mina fördoldaste tankar. Mitt samvete var ömt som
ett öga och anklagade mig för hvarje tanke som äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
