- Project Runeberg -  Skrifter / 11. Brev. I. 1851-1869 /
429

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 145. Till Sten Stureson (?), 28 Oktober 1866

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BREV, FÖRSTA SAMLINGEN 429

mig. Men striden kom icke först från theoretisk sida;
den kom från praktisk. Den praktiska antinomien,
på hvilken jag strandade, var kärleken till Gud i
Christo och kärleken till en jordisk vän. Om Gud
skall älskas rätt, så skall han väl hafva all kärlek?
Huru kan då min vän få någon? Och jag som
älskade min vän nästan med tillbedjan! — Hvilken
som kommer till mig och icke hatar sin fader 1.
moder etc. — Ni känner utsagon — det var domen,
jag kände, att den var rättvis i all sin hårdhet,
jag-kände, att den träffade mig. Jag slet ett par
vänskapsband och blödde, älskade och förblödde. Det var för
mig en svår tid, en tid af väldiga dissonanser. Jag
hembar offer; de största jag ägde, men friden hade
vikit ifrån mig. Gud sade om mina offer: »de behaga
mig icke». Från dessa praktiska motsägelser, som
mar-terade mitt hjerta, leddes jag omsider öfver till
theo-retiska, som plågade mitt förstånd. Hvem var han då
denne Christus, som . jag så innerligen hade älskat,
för hvars blick min själ hade bäfvat i sina innersta
gömmor, och för hvilken jag sedan under stridens
dagar hade offrat än det ena och än det andra af
det som på jorden hade råkat att sammanväxa med
mitt hjerta? Hvem var han? Gudamenniskan —
sade man —; huru var väl det möjligt?

Gudamenniskan, o huru hade icke min själ
brunnit för det stora och sköna, som ligger i detta
ord! Gudamenniskan — den Outsägliges för ett
men-niskohjerta åtkomliga uppenbarelse — som älskar mig,
mig personligen, lefver för mig, lider för mig, bär
min synd och tillintetgör den i sig sjelf — det var
dock en idé, på hvilken min själ kunde lefva utan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 21:33:16 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/11/0433.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free