- Project Runeberg -  Skrifter / 11. Brev. I. 1851-1869 /
430

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 145. Till Sten Stureson (?), 28 Oktober 1866

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

430 PONTUS WIKNER

att ’hungra till döds — och nu — den var kanhända
blottad på sanning, en dröm, en gudadröm men
dock en dröm.

Jag tyckte att jag vaknade ur denna dröm! Men
detta uppvaknande var icke ljuft. Min själ blef tom,
ty i stället för hvad jag förlorat hade jag ej fått något
fast innehåll. I och med detsamma vek ock min
moraliska styrka. Jag kände att jag måste fylla min själ
med ett innehåll. Hvad himlen ej mera gaf, måste
jorden gifva. Huru gick det mig? [— — — ’ Min

ställning blef förtviflad. Framtiden låg framför mig
— kolsvart. [––.––] Tre år ungefär uthärdade jag;

och under dessa trenne år bortslets så fullständigt
hvarje blomma från mitt lifs gårdar, att
förmodligen ingen af dem mera skall spira upp igen.

Under allt detta bar jag dock i mitt yttre lif mitt
hufvud upprätt. Jag hade blifvit bekant med den
Boströmska philosophien. Idéernas eviga rike
upptäts för mitt öga, och jag kände mig sjelf vara en
medborgare deri. Hvad gjorde det mig då, att mitt
hjerta sönderslets och mitt timliga lif törn eströddes?
Hvad kom det vid min eviga idé? Intet. Jag var
stor den tiden, i viss mening verkligen stor. Jag gick
framåt, trampade under mina fötter de sista spillrorna
af min jordiska lycka, jag gick framåt belastad med
någras förbannelser, ett föremål för andras beundran.
En och annan dyrkade mig och kallade mig sitt
sedliga ideal. Jag erkände, att om jag hade något
godt hos mig —■ och det kunde jag icke neka, att
jag hade — så var det alltsammans ett verk af den
gudomlige Ande, som lefde och verkade genom mig.
Min förnuftige Ande, min idé, genomskimrade all

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 21:33:16 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/11/0434.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free