Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 145. Till Sten Stureson (?), 28 Oktober 1866
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
434
PONTUS WIKNER
begrepp ? Det är menniskoandens t h e o r e t i s k a sida
som här blifvit upptagen och sublimerad till absolut
fullkomlighet. Vidare är här upptagen en
bestämning, som är för det theoretiska och det
praktiska gemensam, näml, sjelfständig heten.
Ingenting mer. Den mensklige personen har
dock utom detta en hel verld af praktiskt lif, af
viljande, och han är genom viljandet icke mindre
person än genom vetandet.
Den Boströmske Guden är en theoretisk Gud. Han
berör icke min vilja. Han träffar icke riktigt
hjert-punkten af mitt väsen. Jag kan beundra honom,
men riktigt innerligt älska honom, det kan jag ej.
Jag vädjar till Er sjelf. Har Ni kunnat riktigt älska
detta absoluta sjelfmedvetande, som om Er bara vet
men med afseende på Er ingenting vill och om
hvilken det vore en antropomorphism att säga att
han älskade Er? Om Ni är uppriktig, skall Ni svara
mig n e j. Ett sådant väsen har under lifvets strider
och i frestelsens stunder ej kunnat vara i verklig
mening Er förtrogne Vän. Men det är
Gudaktig h et en s hemlighet att stå i
förhållande till Gud såsom till sin Vän i
ömsesidig kärlek. Ingen annan tanke är en
lifvet befruktande tanke.
Och vidare: försoningsbegreppet,
Christen-domens kärna, är det fullt räddadt i det Boströmska
systemet? Nej. Jag tror ej på någon fullständig
försoning utan en verklig gudamenniska. När gudom
och mensklighet i en individualitet fullkomligt träffa
tillsammans, då är der den stora skiljemuren ramlad
och dermed också alla de smärre. Men står (objective)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
