Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 145. Till Sten Stureson (?), 28 Oktober 1866
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV, FÖRSTA SAMLINGEN
435
den stora skiljemuren qvar, då skall jag i evighet
fåfängt arbeta på att komma till Gud genom
ned-rifvandet af de små.
Jag tror derför på ingen annan philosophi än den
som finner rum för en verklig gudamenniska. Jag
tror att framtidens philosophi skall bereda ett sådant
rum. Jag tror på Jesus af Nasareth, hans
guda-mensklighet, hans deraf följande medlarekall, hans
försoning, hans eviga kärlek, som omfattar mig, just
individuellt mig.
I denna tro är jag lycklig, fridfull och sedligt
stark. Nu först har mitt hjerta ro. Jag tillhör med
själ och håg den evige Sonen och genom honom
den evige Fadren.
Jag har velat berätta Er min föregående historia
för att Ni bättre skulle förstå mig.
Ni har nu kanske funnit Er bedragen i Edra
förhoppningar på min undervisning. Om så är, förundrar
det mig just icke. Men jag är viss derpå, att Ni
aldrig skall blifva fullt lycklig och aldrig fullt sedlig,
förrän Ni ånyo mottagit Er Försonare i. Ert hjerta.
Det skall måhända nu förefalla Er orimligt, men
han skall icke lemna Er någon ro, förrän Ni
åter-vändt till honom. Jag är säker derom, såvida det är
visst, att Ni en gång varit honom nära. Den som
en gång smakat ett verkligen personligt
religiöst lif, skall sedermera aldrig mättas af något annat.
Denna erfarenhet har jag köpt dyrt nog, men jag
tackar Gud, att jag vunnit den: Ni skall ock vinna
d[en, med Guds hjelp.
Men philosophien ? Hon har under sekler närmat
sig Christendomen; hvarför skulle detta närmande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
