Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 153. Till John Åkermark, 6 Mars 1868 - 154. Till John Åkermark, 12 Juli 1868
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV, FÖRSTA SAMLINGEN
447
Således skulle äfven du kunna blifva tagen ifrån
mig och flyttad dit bort på andra sidan om alla
växlingar och all förändring. Jag behöfver ju icke
frukta för dig, vän. Du vet ju och känner den
lyckliga vägen genom dödens dal — Jesu Kristi
försoning. Den förutan skulle jag stå tröstlös vid din
graf, i fall den skulle öppnas före min. Nu hoppas
jag kunna med förhoppning nalkas såväl den ena
grafven som den andra. »Hvar nu någon är i Kristo,
så är han ett nytt kreatur; det gamla är förgånget»
— ja, alldeles förgånget. För den, som är i Kristo,
är döden den sista bleka skuggan af allt det der
gamla, bittra, mörka och plågsamma, som förgår.
Dödens djupa allvar har på senare tiden ofta stått
framför mig. Det är ingen sak att leka med. De der
många »lifsformerna», som enligt åtskilliga filosofers
förmenande skulle falla jemte eller efter denna och
hjelpa hvad ej denna hulpit, äro ingenting att bygga
på. De synas mig utgöra ett försök att förvandla till
en naturprocess — ty det att födas i flere lifsformer
det är en naturprocess — det som i evighet aldrig kan
vara en naturprocess, nemligen den nya
födelsen.
154. Till John Åkermark.
(Utdrag.)
Foss, Hermansdagen 1868.
Oscar liknar mig i sitt bref helt enkelt vid
hafre-soppa, som man dricker sedan man intagit
bitter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
