Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 154. Till John Åkermark, 12 Juli 1868 - 155. Till Oscar Quensel, Hösten 1868
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
448
PONTUS WIKNER
vatten. Det är visst icke någon storartad lott att vara
hafresoppa, men jag tyckte att det ändå var så vackert
sagdt, att jag blef vek om hjertat. Emellertid är
det underligt, att man kan tjena som hafresoppa,
då man i sin själ gömmer så många bittra rötter
som jag. Har Oscar rätt, så är förtjensten icke min
utan Hans, som gjorde vattnet sött i de bittra källorna
fordomdags.
155. Till Oscar Quensel.
(Utdrag.)
Hösten 1868.
... Det finns ej mer än en olycka i verlden,
det är den, att vara ond. Allt annat går öfver af sig
sjelf. Alla andra sår, än syndens, läkas så småningom,
äfven om de äro aldrig så djupa. Några veckor eller
månader, och allt går tillbaka i sin vanliga gång.
Ingenting i verlden är oss oumbärligt utom mat och
dryck och kläder för att kunna lefva, och ett renadt
hjerta för att väl kunna dö. Allt annat kunna vi så
småningom vänja oss af med. Jag har märkt, att det
verkligen går för sig. Slutligen skola vi icke heller
behöfva mat och dryck och kläder; men då behöfva
vi så mycket bättre det rentvagna hjertat. O, om
du visste, hvad jag älskar renhet, hvad min själ
trängtar efter den! Rena anletsdrag, en ren stämma,
ett rent öga, en ren känsla, en ren tanke, en. ren
vilja, dessa äro för mig drag af himmelen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
