- Project Runeberg -  Skrifter / 11. Brev. I. 1851-1869 /
477

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 165. Till Oscar Quensel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BREV, FÖRSTA SAMLINGEN

477

äro de icke detta, då kan det mycket väl hända,
att en eller annan af de ädla egenskaperna bortfaller,
utan att kärleken derför dör. Så vet jag icke, hvilka fel
du skulle begå, om jag derför skulle upphöra
att älska dig. Deri ligger just kärlekens försonande,
förklarande makt. Vore kärleken en kärlek endast
till de ädla egenskaperna, så skulle han
försvinna med dem. Men huru skulle då kärleken kunna
nå den fallne? Och om han icke nådde honom,
huru skulle han upprätta honom? Till den alltså,
som förklarar, att han icke längre kan älska mig till
följe af något fel, som han hos mig upptäckt...
svarar jag: »det var således icke mig, utan mina
vackra egenskaper, du älskade! sådant kallas
icke kärlek, utan aktning.»

... Det var lustigt i alla fall, allt det der! och sedan
man blifvit gammal och förtorkad såsom jag nu är —
och kan man väl blifva annorlunda, när man jemt
stått för nära elden? — så kan man ej låta bli att
dra på munnen, när bilderna från dessa dagar passera
förbi själens halfslumrande öga. Dock måste jag
erkänna, att i detta löje blandar sig något af saknad.
Det var illusioner, det förstås...; men illusioner äro
icke ingenting; de ersätta verkligheten rätt väl, så
länge man orkar qvarhålla. dem. Skulle tro, att jag
qvarhållit dem längre än de flesta, så att om jag
hädanefter skulle öfvergå till den rena, rama prosan,
der allt går sin jemna, urverksmässiga gång, ingen
då äger rätt, att förundra sig deröfver. Icke heller
fantasien skapar sina luftslott utur det rena intet.
Han behöfver, äfven han, ett material...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 21:33:16 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/11/0481.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free