Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 165. Till Oscar Quensel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
476
PONTUS WIKNER
vacker). Men jag hade en bekant, som hjelpte mig
på det viset, att han ur dualiteten tog bort det ena
ledet —ja, hvad tycker du väl, strök rakt bort det. Det
var nu visserligen ingen alldeles n y metod. Fichte
t. ex. afhjelpte Kantska dualismen mellan Jaget och
Ding an sich genom att totalt stryka bort det senare.
Men en radikal metod kan ingen neka, att det var.
Min gode bekante strök verkligen bort d a s Ding
an sich; och då återstod ju precis — das Ich.
Detta Ich betyder på svenska: Jag, jag Carl Pontus
Wikner, Ph. D:r Docent i theoretisk Philosophie vid
Upsala universitet, Stipendiat i Kongl. Svenska
Akademien, hedersledamot i Namnlösa vittra
Studentsamfundet, hedersledamot i numera upplösta sällskapet
D- P. i Göteborg m. m. m. m. — jag är den
ende återstående af de två vännerna...
Att fordra kärlek eller vänskap — det vet jag
ej, hvad det vill säga. Jag föreställer mig, att kärlek
och vänskap är en frigåfva. Huru kan man komma
och fordra såsom en rättighet det, som å den gifvandes
sida skall vara en fri gåfva? Det begriper jag
sannerligen icke...
... Aktningen fäster sig vid de ädla
egenskaperna, kärleken vid sjelfva den kärna, som dessa
omsluta, vid personen. Derför händer det väl,
att man, för att komma till kärnan, först måste fästa
sig vid omhöljet; eller att man först måste akta,
innan man kan älska. Men när man en gång kommit
till kärnan, till personligheten, och lärt sig att älska
den, då först älskar man verkligen; och då äro icke
de ädla egenskaperna grund tiH ens kärlek- Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
