- Project Runeberg -  Skrifter / 11. Brev. I. 1851-1869 /
495

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utdrag ur philosophiska bref från Edgar till Roderik (1864—1865) - Ur Sjette Brefvet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BREV, FÖRSTA S.1MLINGEN 495

I går besökte jag min gamle, vördade lärare,
Boström. Denne man är en helt annan menniska i det
enskilda umgänget än han visar sig vara i en och
annan bland sina polemiker. Ytterst vänlig, hjertlig
och human kan han icke undgå att på en besökande
gäst, göra ett angenämt intryck, och man förundrar
sig till att börja med, att denna glada och, såsom
det synes, godmodiga varelse kunnat vara den, som
mot theologer och åtskilligt annat folk slungat
förebråelser, klädda i nog starka uttryck. Under ett
fortgående samtal skall man emedlertid snart finna, att
dessa samma tankar, klädda i just dessa samma skarpa
uttryck, komma tillbaka men nu dansande öfver
godmodigt — jag skulle vilja säga Olympiskt,
Zevs-artadt — leende läppar, och det är i detta leende
som de förlora nästan all den skärpa, all den bitterhet,
som de annars skulle äga, och som de derföre alltid
få, då de läsas på papperet, der man icke äger någon
anledning, åtminstone ingen skyldighet att skönja det
vänliga leendet mellan de räta raderna. — Jag håller
verkligen af gubben, och det skulle också du göra, om
du kände honom. Och om jag, såsom nyss, kallar
honom min vördade lärare, så är detta icke en
blott fras utan min uppriktiga mening. Han förtjenar
att vördas, ty han är en stor man, klar, öppen, redlig
och flärdfri, såsom det höfves tänkaren.

Det var derföre icke utan en viss känsla af
förskräckelse jag en dag förliden vår, då du ännu var
här, upptäckte, att jag, lärjungen, icke längre med
min philosophiska forskning stod på alldeles samma
botten, som min lärare. Redan uti min
gradualafhand-ling hade jag kommit till resultater, som i sina conse-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 21:33:16 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/11/0499.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free