Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utdrag ur philosophiska bref från Edgar till Roderik (1864—1865) - Ur Nionde Brefvet - Ur Elfte Brefvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
502
PONTUS WIKNER
nom skulle göra ett philosophiskt »salto mortale»?
– Jag vill icke säga, att jag följde hans råd, men jag
följde honom sjelf till hans eget rike. Och der var
det vår. Solen sken, nästan mer än ögat tålde vid,
bäckarne brusade, knopparne svällde. Allt var rörelse
och lif. Det gick en varm flägt genom min själ och
jag frös ej längre, men jag kände mig såsom barn
på nytt. Lifvet var mig gifvet såsom i en omedelbar
åskådning men jag förstod det icke, förstod mig
icke sjelf. Det behöfdes också icke för att lefva
och lefva som ett barn. Men hur var det? Fick
philosophen någonsin lof att vara barn till
förståndet?
Ur Elfte Brefvet.
Snö, snö, och åter snö; det blir nästan för mycket.
Man kan icke längre gå på gatorna, man måste
vada. Jag börjar nästan afundas dig lyckan att för
närvarande vara ett söderns barn.
Emedlertid passar alltsammans rätt bra för en dag
som denna, då vi fira Nordisk fest. Den firas i
afton. Då detta sist skedde, voro vi tillsammans på
festen. Minns du det? Minns du, huru mycket vi
begge beundrade en blek, skön, mörklockig gestalt,
som då beträdde talarestolen för att tolka qvinnans
lof? Det sköna föremålet för detta lof, den Nordiska
qvinnan, hade skickat en och annan representant på
läktaren. För våra ögon sågo de ut som englar, anade
bakom dunkla skyar af tobaksrök.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
