Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utdrag ur philosophiska bref från Edgar till Roderik (1864—1865) - Ur Nionde Brefvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV, FÖRSTA SAMLINGEN 501
Och tror du väl, Roderik, att philosophien i detta
afseende är så alldeles olika med de öfriga områdena
af menskligt lif? Jag ville nästan slå vad, att der
ock finnes vår och vinter, dag och natt, sol1 och
månsken. Jag har ett par månader af det nyss
förgångna året varit stadd på en phiiosophisk sjöresa.
Så kallar jag att studera Hegel. Han är ett haf,
som omsluter allt, en ocean, i hvilken himmelen
speglar sig och jorden, men ett fotfäste finner man hos
honom icke. Allt är gungande vågor, som drifva den
ena den andra och öfvergå den ena i den andra.
Synkretsen är vidgad och land ser man icke, hvart man
än vänder sitt öga, sammansmälta i fjerran
himmelen och det böljande elementet. Är det vår eller
vinter? Det vet jag icke. Böljan är icke frusen men
hon är kall. — Vill du tro, att jag blef sjösjuk?
Jag blef så. Och derföre styrde jag rakt mot land.
Det var med en obeskriflig känsla af trygghet, jag
ändtligen förnam, att jag stod på fast mark. Det var den
ädle tänkarekungen Spinoza, den österländske
envålds-herrskaren, som lät mig trampa sin egen grund. Men
der var det vinter. Allt hvad jag såg, var rent som
snö och kallt som snö. Ett omätligt fält låg framför
mig, ett haf, skulle jag velat säga, der drifvorna
utgjorde stelnade vågor. Jag såg bäckar, i hvilka böljan
stannat, vattenfall af is och rundtomkring en krans
af de täckaste isblommor. Atmospheren var ren och
frisk, men något kall i längden. Jag började frysa.
Vill du tro, att det var med en viss förtjusning jag
häromdagen började lyssna till den ädle Jacobi, som,
för att jag skulle få blodet i mina ådror att spela
på nytt, helt simpelt föreslog mig, att jag med
ho
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
