Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmärkningar - 17 - 18 - 19—25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMÄRKNINGAR
521
annars på 1800-talet. Ex.: ”[Guds] oöfwersvinnelige
God-heet” Schroderus, Osiander III, i: 297 (1635).
”Oöfver-svinneligt.” Carlén, Professorn och hans skyddslingar 163
(1840, 1870).
18. Tryckt förut i Läsning för hemmet 1889, 13: 13 f., och
hos Kjellberg, Minnesteckn, 159 f.
Sid. 39, rad 17 ff. Jfr i:a brevet till Timoteus 1: 2.
— 39, rad 22 f. Sandbergs åsyftade brev är skrivet den 4 maj
1856. Där söker han klargöra sin kritik av Schartau.
— 40, rad 19. Jfr Davids Ps. 39: 10.
— 40, rad 28 ff. Här talar Wikner för första gången om
den fråga, som han kallat sitt livsproblem: om
förhållandet mellan kärleken till Gud (Kristus) och kärleken
till människorna.
— 41, rad 17 f. Jfr 1 Korint. 15: 57.
— 41, rad 19 ff. Se om åsyftade predikan bilagan till brevet
till Hugo Malm av den 28 juli 1856, där predikans exakta
titel angives. (Sid. 46 f. i denna volym.)
19—25. Tillhöra byråchef Fredrik Malm, Stockholm, son
till adressaten.
Hugo Malm (f. 1842, d. 1902) — med tiden
kanslisekreterare — var Wikners intimaste vän under dennes tidigare
ungdom. Ganska många brev från Malm till Wikner äro
bevarade (tillhörande Wikners arvingar). De äldsta av dem äro
barnsligt naiva skolpojksskrivelser. Just det barnsligt
oskuldsfulla hos den unge gossen, såväl som hans sinne för humor,
har tilltalat Wikner, som under den första vänskapstiden
ägnade Hugo Malm en, som Wikner själv tyckte, avgudisk
kärlek. Se brevet 22. Efter några år blev vänskapen så
småningom mindre innerlig och korrespondensen upphörde.
Kanslisekreterare Malm kom alltid med tacksamhet ihåg,
huru Wikner mot honom varit som en äldre broder — ej
minst under hans första Uppsalatid —, och gömde
omsorgsfullt alla brev han erhållit från honom.
Om Hugo Malm säger F. A. Wulff (Göteb. Latinlärov.
82 f.): ”Hugo Malm, en hedersman och humorist, i Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
