Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmärkningar - 127 - 128—130
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMÄRKNINGAR
575
ett betänkligt slut Hr Landgren tog, men vill du, skall jag
spöka för dig jemt. Ett är jag dock högfärdig öfver: jag
vet nu mera än alla menniskor på jorden. Nicht wahr?
Vill ej längre nu besvära Dig. Kl. är 8 på morgonen, jag
har litet att göra med mina angelägenheter och före middag
har jag en negation mindre: man måtte väl kunna anta att
i nästa Itfsform det åtmindstone skall vara en negation mindre
än i denna. Jag är emellertid säker på att jag med min vanliga
otur kommer ur askan och i elden. Men–––––-■ — det finnes
väl någon sorts syra, som kan tära på. andar.–––––-• Hvad
tror Magistern! Jag skall berätta Dig att jag dog som en
filosof: jag satt ren och fin, beqvämt i en gungstol, hade
en brasa framför mig, blommor rundtorn mig, och min lektyr
var Heine. Med fullt mod tog jag vinglaset, förde det till
mina läppar och — dog ögonblickligt. Åtmindstone vill jag
nu hoppas det skall så gå.
Adjö! min f. d. cher ami! Som sagdt var, det är synd
att jag inte skall kunna spöka för Dig.
Ups. — 65. Otto."
Jfr skildringen av Oskars död i En man öfver bord:
”Solen ... lade en gyllene glans öfver palmerna, månadsrosorna
och hyacintherna å hans blomsterhylla; han flyttade fram de
vackraste af dem till sitt divanbord, satte sig der bredvid i
sin gungstol och började läsa i Heines ’Buch der Lifder’.
På utsått minut tillredde och tömde han giftet.” (sid. 229).
Jfr även Wieselgren, G.enom hvirflarna 2:173 f., där samma
självmord skildras.
128—130. Tillhöra Kungliga biblioteket.
Flera av breven till Sigfrid Wieselgren, däribland dessa,
belysa Wikners vänskapssvärmeri och dess tragiska art från
en ny sida. Han hade förut känt de svåraste samvetskval,
då han märkte, att förbindelsen med en vän hotade att så
fylla hans själ, att kärleken till Gud blev lidande därpå. Ären
1863, 1864 och även 1865 tycks han ej längre ha haft den
meningen, att kärleken till Gud behövde hindra hans
vänskap. Han sökte under dessa år på fullt allvar förverkliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
