Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 166. Till Oscar Quensel, Sommaren 1870
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i66. Till Oscar Quensel.
(Utdrag.’)
Sommaren 1870.
I Guds rike är den ena personen hel och hållen
närvarande i den andres innersta hjerta, och hvar
och en lefver sitt eget lif genom att lefva sig in
i alla de andra. Detta är det eviga lifvet, kärlekens
eviga lif. Tidslifvet är en skugga af det lifvet. Det
händer, att denna skugga på vissa punkter
genom-brytes af evighetens ljus. Detta är händelsen, hvarhelst
en verklig personlig kärlek äger rum. Att jag personligt
älskar den eller den, är ingenting annat än att slöjan
för min allra innersta blick faller från mitt
evighets-förhållande till den personen. Jag fattar och tillegnar
mig fritt detta evighetsförhållande, och då älskar jag
i anda och sanning. Kunde mitt öga här i lifvet, i
detta abstraktionernas, successivitetens och
styckeverkens lif, någonsin blifva riktigt klarsynt, så att det
kunde se allt på en gång, då skulle jag också
förnimma, att detta personliga kärleksband knyter till
mitt hjerta icke blott den eller den utan hvarje
personlig varelse, åt hvilken ett evighetslif är beskärdt.
Men nu är det ej så. Här i lifvet heter det ej allt
på en gång eller allt i alla, utan här heter det
ett i sänder. Här finnes det grader och exklusivitet
i kärlek, och hvad man ger åt den ene kan man ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
