Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 166. Till Oscar Quensel, Sommaren 1870 - 167. Till Elisabeth Kjellberg, 14 Augusti 1870
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 PONTUS WIKNER
på samma gång ge i samma grad åt den andre. Men
jag är tacksam, att den evighetslifvet skymmande
förlåten faller med afseende på någon av dem, med
hvilka jag här i lifvet kommit i beröring...
167. Till Elisabeth Kjellberg.
Uddevalla och Foss d. 14 Ang. 1870
Kära Betty!
Hjertligt tack för brefvet af den 5: te dennes, som
jag i Onsdags emottog. Det var verkligen mycket
snällt att skrifva så der till mig. Jag längtade här i
ensamheten mycket att få höra något om
grefvin-nans tillstånd och blef bra glad att höra om den
afgö-rande förbättringen. Måtte den hafva fortfarit!
Någonting så rörande som grefvinnans sätt att af Gud
utbedja sig tålamod för en liten tid i sänder har jag
sällan hört. Det grep mig både såsom kristen och
filosof: som kristen, derföre att det uttryckte ett så
sannt barnsligt förhållande till Gud; som filosof, ty det
var så psykologiskt riktigt. Gud välsigne vår kära
grefvinna! Framför, goda Betty, till henne min
hjert-liga — jag säger icke ödmjuka, ty det låter så tråkigt —
helsning och lyckönskan för hennes tillfrisknande till
allas vår glädje.
Tack också för underrättelsen från Thekla; ehuru
den icke var mycket glädjande. Den stackars lilla
Thekla, som älskade oss så mycket! Hennes lif
upplöstes i tillgifvenhet. Angående ett sådant tillstånd som
hennes är jag af samma tankar som Betty. Ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
